Till Keckans minne – Keckanin muistolle

Suomeksi

Till Keckans minne

Mamma Ethel sitter överst på klippan, Lisbeth med randig blus till vänster och Keckan till höger med kaffekoppen i högsta hugg. Damerna är på Västransidan, där Keckan hade ”sitt ställe”.

I mitten på 1950-talet kom Keckan till Gamlakarleby för att besöka sin väninna Lisbeth, som var föreståndare på barnhemmet på Folkskolegatan. På andra sidan Folkskolegatan bodde vår familj i ett gult parhus. Vår far Walter Wikström var lots på Tankar och mamma Ethel skötte hushållet och familjen med tre flickor. Vår familj tillbringade barndomens lyckliga somrar på Tankar. Mamma var aktiv inom barnhemsföreningen och blev en riktigt god vän med Lisbeth på barnhemmet. Det var ganska naturligt att Lisbeth och Keckan kom på besök till oss på Tankar. Tankar var under somrarna en livlig sommarort. Lotsarnas familjer var vanligtvis på Tankar under skolornas dåtida långa sommarlov. Sommaren var för lotsarna och fyrvaktarna en intensiv arbetsperiod, det fanns ingenting som definierades som arbetstid. När fraktbåtarna kom eller for, skulle lotsen vara med. Kutterförarna och fyrvaktarna hade sina uppgifter. Sjöbevakningen hade varit en tid efter krigsslutet på Tankar och tre av sjöbevakarna hade byggt små stugor för sig själva och familjen. Keckan blev så förtjust i fyrön, att när hon fick reda på att en av dessa stugor var till salu, slog hon till direkt. Tankar blev hennes sommarparadis. Hon hittade sina egna bergsskrevon på Västransidans klippor där hon fick vara i lugn och ro. Vi barn som sprang omkring på holmen visste att tant Keckan ville vara ensam när hon solbadade. Hon blev en vänlig och naturlig del av det lilla sommarsamhället.

Keckans stuga var den lilla fyrkantiga stugan med snett tak och vitt fönster. Nästan gömd bakom buskarna till vänster skymtar lotsen Lindells gulmålade stuga. Rakt mot Ringstensbukten, nedanför och vänster om det låga berget finns ännu, Bodös fiskarstuga. Från Keckans stuga, rakt tvärs över sankmarken i mitten, på den andra sidan finns stugan som sjöbevakaren Viking Jakobssén byggde. Till höger med vimpeln i topp finns den tredje sjöbevakaren stuga. Denna köptes på 1950-talet av Uleaborgs sjöfartsdistrikts chef Hakri.

Hans barnbarn har fortfarande stugan i bruk. Längst till höger på bilden syns kyrkan som byggdes under mitten av 1700-talet. Gränsen mellan ”statens område” och fiskarsidan ( nuvarande Karlebys del gick från strandbodarna mellan Keckans och Lindells stugor upp till fyrbacken och därifrån snett till Västransidan. På statens, eller Sjöfartsdistriktets del, fick det finnas stugor endast för de av staten anställda lotsarna, fyrvaktarna och kutterförarna. Södra/östra ändan av holmen hade varit sommarfiskeläger ända sedan början av 1700- talet.

Bilden är lite nyare (1960-tal) och visar Keckans stuga från sjösidan sett. Till höger finns fiskeskjulet vid stranden, till vänster skymtar knuten av Bodös fiskestuga. Den röda stugan med platt snedtak var Keckans. Rakt bakom Keckans stuga finns stenfältet och bortom den finns fyrbacken med statens vita hus för fyrvaktarna.

Tankar har formen av en glasstrut där norra ändan, ”glassen” är släta och låga klippor, slipade av inlandsisen. ”Struten” består av stenar av alla de storlekar som isen fick till. På Västransidan finns en smal ”skog” av alar och havtorn, största delen av holmen täcks av lågt växande enar. På fiskarsidans sydöstra sida finns de gamla fiskarhamnarna. Fiskarna plockade bort stenar så de kunde sätta upp sina torkställningar och fick en någorlunda jämn strand att arbeta på samt någorlunda raka underlag för sina stugor. Keckans strand var vid gränsen där klipporna slutade och stenhögarna och alarna tog vid.

När Keckan sålde sin stuga stod den likadan som förut. Janne Bodö, vars far och farfar bott i Bodös fiskarstugan, fick tjänst i Karleby stad med ansvar för underhåll och transporter till Café Tankar, turistservicen på land och servicen för turistbåten m/s Jenny som trafikerar till Tankar under sommarperioden. Janne köpte Keckans stuga och renoverade den grundligt. Den höga stugan med numera brutet tak står där Keckans stuga fanns, framför fyren och bakom flaggstången. Lindells bastu står på sitt gamla ställe. Numera har Jannes son Peter med familj denna till sin sommarstuga. Keckans stuga kom i goda händer.

Vi som var barn, då Kekkan tillbringade sina somrar på Tankar, vi är numera ärevördiga pensionärer allihop. Nu när vi har tid har vi bildat en liten intresseförening Pro Tankar ry. De senaste somrarna har vi träffats på Tankar och arrangerat utomhusevenemanget ”Melodier på Tankar”. Numera har både ålder och hälsa satt sina käppar i hjulet, vi har konstaterat att sådana projekt har haft sin tid. Men vi hittar säkert på något nytt, vi vill besöka Tankar på somrarna så länge vi orkar.

Vid beskedet on Keckans frånfälle skickade jag ut e-mail till föreningens medlemmar. Det kom ett vackert svar från en som upplevde Keckan när han var liten:

”Taas poistui yksi saarelainen! Ottakaamme kuitenkin hänestä esimerkkiä ja eletään yhtä vanhoiksi, niin saamme nauttia toistemme seurasta vielä pitkän tovin. Lasse”

Som ni märker, kära vänner, Keckans minne finns fortfarande levande och kvar hos oss.

Keckan Bengtström var barnskötare och föreståndare för Tölö barnhem. Hon reste ut som pingströrelsens missionär till Tanzania på 1960-talet.

Keckan Bengtström hade ingen direkt anknytning till Tankar från tidigare.

Sjöbevakarna var en tid på holmen och hade tre stugor som övertogs så småningom av andra och en av dessa tre stugor köpte Keckan Bengtström.

Keckanin muistolle

Äiti Ethel istuu korkeimmalla kalliolla, Lisbeth raidallisessa puserossa vasemmalla ja Keckan oikealla kahvikuppi kädessään. Rouvat ovat Länsipuolella, siellä missä Keckanilla oli ”oma paikkansa”.

1950-luvun puolivälissä Keckan tuli Kokkolaan vierailemaan ystävänsä Lisbethin luona, joka toimi johtajattarena lastenkodissa Folkskolegatanilla. Folkskolegatanin toisella puolella asui meidän perheemme keltaisessa paritalossa. Isämme Walter Wikström oli luotsi Tankarissa ja äiti Ethel huolehti kodista ja kolmen tyttären perheestä. Vietimme lapsuutemme onnelliset kesät Tankarissa.

Äiti oli aktiivinen lastenkotiyhdistyksessä ja ystävystyi läheisesti Lisbethin kanssa. Oli aivan luonnollista, että Lisbeth ja Keckan tulivat vierailemaan luonamme Tankarissa. Tankar oli kesäisin vilkas kesäpaikka. Luotsien perheet oleskelivat tavallisesti Tankarissa koulujen silloisten pitkien kesälomien ajan. Kesä oli luotseille ja majakanvartijoille intensiivistä työaikaa – mitään varsinaista työaikaa ei ollut määritelty. Kun rahtilaivat tulivat tai lähtivät, luotsin tuli olla mukana. Kutterinkuljettajilla ja majakanvartijoilla oli omat tehtävänsä. Sodan jälkeen merivartiosto oli jonkin aikaa Tankarissa, ja kolme merivartijaa rakensi itselleen ja perheilleen pienet mökit.

Keckan ihastui majakkasaareen niin, että kuultuaan yhden näistä mökeistä olevan myynnissä hän tarttui tilaisuuteen heti. Tankarista tuli hänen kesäparatiisinsa. Hän löysi omat kallionkolonsa Länsipuolen kallioilta, missä sai olla rauhassa. Me lapset, jotka juoksentelimme saarella, tiesimme, että täti Keckan halusi olla yksin ottaessaan aurinkoa. Hänestä tuli ystävällinen ja luonteva osa pientä kesäyhteisöä.

Keckanin mökki oli pieni neliskulmainen mökki, jossa oli vino katto ja valkoinen ikkuna. Vasemmalla pensaiden takaa pilkistää luotsi Lindellin keltainen mökki. Suoraan Ringstensbukteniin päin, matalan kallion alapuolella vasemmalla, on yhä Bodön kalastajamökki. Keckanin mökiltä suoraan keskellä olevan kosteikon yli, toisella puolella, sijaitsee merivartija Viking Jakobssénin rakentama mökki. Oikealla, viiri tangon huipussa, on kolmannen merivartijan mökki. Sen osti 1950-luvulla Oulun meripiirin päällikkö Hakri. Hänen lapsenlapsensa käyttää mökkiä edelleen. Kuvan oikeassa reunassa näkyy kirkko, joka rakennettiin 1700-luvun puolivälissä.

”Valtion alueen” ja kalastajapuolen (nykyisen Kokkolan puolen) raja kulki rantavajojen välistä Keckanin ja Lindellin mökkien välillä majakkamäelle ja sieltä vinosti Länsipuolelle. Valtion eli meripiirin alueella saivat olla mökkejä vain valtion palveluksessa olevilla luotseilla, majakanvartijoilla ja kutterinkuljettajilla. Saaren etelä-/itäpää oli ollut kesäinen kalastusleiri jo 1700-luvun alusta lähtien.

Kuva on hieman uudempi (1960-luku) ja esittää Keckanin mökkiä mereltä päin. Oikealla rannassa on kalastussuoja, vasemmalla pilkistää Bodön kalastajamökin nurkka. Punainen, loivasti viistokattoinen mökki oli Keckanin. Suoraan mökin takana on kivikko ja sen takana majakkamäki valkoisine valtion taloineen, joissa majakanvartijat asuivat.

Tankar on muodoltaan kuin jäätelötötterö: pohjoispää, ”jäätelö”, on sileää ja matalaa kalliota, mannerjään hiomaa. ”Tötterö” koostuu kaikenkokoisista kivistä, joita jää muovasi. Länsipuolella kasvaa kapea ”metsä” leppiä ja tyrnejä, ja suurin osa saaresta on matalakasvuisten katajien peitossa. Kalastajapuolen kaakkoisrannalla ovat vanhat kalasatamat. Kalastajat raivasivat kiviä voidakseen pystyttää kuivaustelineensä ja saadakseen suhteellisen tasaisen rannan työskentelyä varten sekä jokseenkin suorat perustat mökeilleen. Keckanin ranta sijaitsi rajalla, jossa kalliot päättyivät ja kivikot sekä lepät alkoivat.

Kun Keckan myi mökkinsä, se oli ennallaan. Janne Bodö, jonka isä ja isoisä olivat asuneet Bodön kalastajamökissä, sai työn Kokkolan kaupungilta vastaten Café Tankarin huollosta ja kuljetuksista, mantereella tapahtuvasta turistipalvelusta sekä kesäisin Tankariin liikennöivän m/s Jennyn turistipalveluista. Janne osti Keckanin mökin ja kunnosti sen perusteellisesti. Korkea mökki, jossa on nykyään mansardikatto, seisoo paikalla, jossa Keckanin mökki oli – majakan edessä ja lipputangon takana. Lindellin sauna on yhä vanhalla paikallaan. Nykyisin Jannen poika Peter perheineen käyttää sitä kesämökkinään. Keckanin mökki päätyi hyviin käsiin.

Me, jotka olimme lapsia silloin kun Keckan vietti kesiään Tankarissa, olemme nyt kaikki arvokkaita eläkeläisiä. Nyt kun meillä on aikaa, olemme perustaneet pienen yhdistyksen Pro Tankar ry:n. Viime kesinä olemme kokoontuneet Tankarissa ja järjestäneet ulkoilmatapahtuman ”Melodier på Tankar”. Nykyään sekä ikä että terveys ovat kuitenkin asettaneet rajoituksensa, ja olemme todenneet, että sellaisten projektien aika on ollut. Mutta keksimme varmasti jotakin uutta – haluamme vierailla Tankarissa kesäisin niin kauan kuin jaksamme.

Saatuani tiedon Keckanin poismenosta lähetin sähköpostia yhdistyksen jäsenille. Eräältä tuli kaunis vastaus, häneltä joka muisti Keckanin lapsuudestaan:

Keckan Bengtström oli lastenhoitaja ja Töölön lastenkodin johtaja. Hän lähti helluntailiikkeen lähetystyöntekijäksi Tansaniaan 1960-luvulla.