Tankar kyrka
Artikkelikuva:
Bild från sommaren 2023 då fåren fick ströva fritt omkring på holmen och hittade kyrkstigen.
Kuva kesällä 2023 kun lampaat saivat vapaasti kulkea saaressa ja löysivät kirkkotien.
Pensionerade Tankarlotsen Bo-Göran Klingenberg ringer i Tankars kyrkas klockor för freden på grund av Rysslands invasion av Ukraina då man uppmanades att ringa i landets samtliga kyrkor 24.2.2022.
Eläkkeellä oleva Tankarluotsi Bo-Göran Klingenberg soittaa Tankarin kirkon kelloja rauhan puolesta. Kaikissa maan kirkoissa kirkonkellot soivat rauhan puolesta Venäjän hyökättäessä Ukrainaan 24.2.2022.
Historiskt fiskeläge
Under 1600-,1700- och 1800- talet färdades fiskare från Lochteå, Kelviå, Karleby, Öja, Larsmo och Kronoby till Tankar. Tankar var ett känt fiskeställe och i huvudsak sysslade man med strömmingsfångst.
År 1860 fanns det på ön ett femtiotal hamnägare. Trettio år senare hade antalet sjunkit till hälften och år 1927 fanns endast nio båtlag kvar på Tankar.
Det fanns ingen kyrka på ön. Under prostvisitationen 1710 uppmanade man prästerna i Karleby att åka ut till fiskarön för att hålla gudstjänst under den tiden som strömmingsfisket pågick. Det verkade som om prästerna inte lydde denna befallning eftersom man år 1727, uppmanade fiskare på Tankar och även fiskare från andra fiskelägen att besöka moderkyrkans gudstjänster.
Tankar kyrka från 1754 ligger nästan mitt på holmen. Den låg troligen uppe på fyrbacken men flyttades till sin nuvarande plats då fyren byggdes 1889.
Tankarin kirkko vuodelta 1754 sijaitsee melkein keskellä saarta. Alussa kirkko luultavasti oli majakanmäellä mutta se siirrettiin kun majakka rakennettiin 1889.
Kyrkklockan har använts inte bara för att kalla samman till gudstjänster utan också för att kalla samman till stämma och även vid fara hörde det till att ringa i klockan.
Kirkonkelloja on myös käytetty kun on kutsuttu karikokuksiin ja myös varatilanteissa soitettiin kelloja.
Kyrka år 1754
År 1754 fick Tankar slutligen sin egen kyrka. Kyrkan byggdes av fiskare, som ägde kyrkan och som också i fortsättningen svarade för kyrkans underhåll. Karleby moderkyrka deltog i grundandet av kyrkan genom att skänka 20 koppardaler. Kyrkan var ursprungligen på öns högsta punkt, men den flyttades till sin nuvarande plats år 1889 då fyren byggdes. Till det yttre ser kyrkan ut ungefär som fiskarnas sommarbostäder där de brukade bo med sina familjer medan de fiskade i vattnen kring ön.
Byggnaden
Utvändigt är kyrkan 8,2 meter lång, 6,25 meter bred och sidoväggarna är 2,8 meter höga. Höjden vid gavlarna är 4,3 meter. På sydsidan då man kommer in i kyrkan är bänkarna 8 till antalet medan bänkarna är 7 till antalet på norra sidan. På den norra sidan finns ytterligare 3 sidobänkar framme i koret.
Predikstolen är låg och byggd av bräder på liggande. Kyrkan har också en s.k fattiggubbe: ett hål i dörrväggen, hålet är på insidan täckt av en urholkad träbit med järnbeslag och lås.
Det var sockenadjunktens uppgift att förrätta gudstjänsterna på Tankar. Han kom på försommaren då fisket var i full gång och stannade i några veckor. Under den tiden tjänstgjorde han inte bara som präst utan också som hamnfogde. Hans lön var 10 – 12 halvtunnor strömming per säsong.
Gudstjänsterna
Under 1800- talet blev prästernas besök mera sporadiska. De har gjort intressanta anteckningar med blyerts i predikstolen i samband med dessa tillfälliga predikoresor. A.W.Bergman skrev att han predikade utan koncept på finska och svenska den 29 augusti 1867. W.Wegelius höll år 1872 predikan den 11 augusti och bön den 13 augusti, båda gångerna på båda språken.
Det enkla altaret med altarfönstret.
Tankarin kirkon yksinkertainen alttari.
En av de gamla tavlorna inne i kyrkan.
Denna målning från 1764 är med sannolikhet ett verk av kyrkomålaren Johan Backman från Nedervetil. Den har som utgångspunkt elfte versen i Uppenbarelsebokens tredje kapitel. Världens härskare, döden och djävulen, försöker med rep snärja en rättfärdig man som knäböjande griper om Kristi kors. Tavlan är en gåva av fältskären, sedermera stadsfältskären i Gamlakarleby; Carl Brådd och hans hustru Maria Christina Spåre.
Yksi vanhoista tauluista kirkossa.
Maalaus vuodelta 1764. Todennäköisesti alaveteliläisen kirkkomaalarin Johan Backmanin tekemä. Sen aiheena on ilmestyskirjan kolmannen luvun yhdestoista jae. Maailman hallitsijat; kuolema ja perkele, yrittävät köydellä sitoa hurskaan miehen, joka polvistuu ja tarttuu Kristuksen ristiin. Taulun ovat lahjoittaneet välskäri ( myöhemmin Kokkolan kaupunginvälskäri ) Carl Brådd ja hänen vaimonsa Maria Christina Spåre).
Retreatdeltagare i Tankar kyrka. Varje vår och höst ordnas utanför säsongen tysta retreater på Tankar.
Joka kevät ja syksy järjestetään hiljaisia retriittiä Tankarin kirkossa sesongin ulkopuolella.
Tavlorna
Av kyrkans prydnader fäster man sig särskilt vid de många tavlorna på väggarna. Tavlorna har skänkts av givmilda donatorer för att göra interiören rikare. Följande tavlor hör till den urpsrungliga uppsättningen:
- Den äldsta tavlan är ett halvt århundrade äldre än själva kyrkan. På ramen har donatorn låtit texta sina initialer A.I.S och årtalet 1697. Målningen illustrerar nionde versen i Judas brev där det talas om hur ärkeängeln Mikael stred med djävulen om Mose döda kropp. ( Numera finns en kopia av tavlan i kyrkan medan orginalet finns på läktaren i Karleby sockenkyrka. Red.tillägg )
- En målning från 1764 är med sannolikhet ett verk av kyrkomålaren Johan Backman från Nedervetil. Den har som utgångspunkt elfte versen i Uppenbarelsebokens tredje kapitel. Världens härskare, döden och djävulen, försöker med rep snärja en rättfärdig man som knäböjande griper om Kristi kors. Tavlan är en gåva av fältskären, sedermera stadsfältskären i Gamlakarleby; Carl Brådd och hans hustru Maria Christina Spåre.
- Jesusbarnet med föräldrarna – Jesusbarnet är den vitklädda gossen i mitten. Tavlan är målad någongång på 1800- talet. Givaren hette A.M.Hedman.
- Ett färgat kopparstick som föreställer den korsfäste Kristus mellan Maria och Maria Magdalena. Den italienska underskriften berättar att detta var den undergörande bilden i Livorno , vars Kristus den 22 september 1796 i mångas åsyn rörde ögonen, munnen och den högra handen. Gåvogivarens namn har utplånats.
- Två litografier i färg försedda med fransk och spansk text. Den ena föreställer korsfästelsen, den andra nedtagningen från korset. Skänkt till kyrkan av Brita Johanna Holm, f.Häggqvist, år 1844.
- ” Christus i Grafven ” tryckt 1834 hos N.E.Lundström i Jönköping. Den döde ligger på bår bland kandelabrar tillbejdande änglar och moln. Skänkt av Johan Hallgren år 1843.
- En bild från Ryssland som visar Kristus i dödsriket i färd med att dra upp en man. Upphängd på kyrkväggen år 1859.
- Kung Adolf Fredrik som regerade då kapellet byggdes. Kopparstick från 1700 -talet av Johan Christian Leopold i Ausburg.
- En senare donation är en tavla målad av Vainio Åsvik. Familjen Åsvik donerade tavlan år 1984. Tavlan är gjord för Tankar kyrka. Konstnären gjorde ramen av virke som flutit i land på ön. ( Tavla 9 tillägg red).
Alla tavlor finns inte med i listan eftersom uppgifter om donationen saknas.
Text Birger Räbb
Fotografier Kristina Klingenberg
Annat om kyrkan, kyrkklockan och dess inredning
I Karleby sockens historia I skriver Sigrid Nikula att bänkarna i kyrkan var omålade fram till år 1951, då den nya fasta inredningen beströks med blågrå, ljus oljefärg. Detta år insattes även nya bågar jämnte glas i fönstren och man målade uteväggarna, fönsterkarmar mm. År 1921 hade kyrkan målats med rödmylla och kopparrök och 1928 hade taket och fönsterluckorna blivit reparerade. En ny trätrappa byggdes 1964 framför ingången.
År 1964 förnyades även kollekthåven med violett sammet.
Lotsfruarna hade samlat in medel och köpte 1957 från J.V.Kantolas guldsmedsaffär i Gamlakarleby ett par silverljusstakar till predikstolskransen.
Av reservofficiersklubben i Gamlakarleby fick kyrkan dessutom 1954 en ny röd sammetshåv med silverbeslag och svart, slätt träskaft.
Votivskeppet som är en modell av en fiskarbåt, skänktes till Tankar kyrka 1966. Den är tillverkad av H. Mattsson i Karleby efter ritningar av A.Kvarnström i Öja.
Kyrkbänkarna pryds av inristade bomärken och stockväggarna med namnteckningar och datum i blyerts.
Kyrkan var från början fiskarnas egen och de underhöll den fram till år 1951. Då bistod Svenska föreningen i Gamlakarleby med pengar för reparationer. Och sommaren 1956 då kyrkans 200- års fest firades, meddelade Karleby svenska församling att de var beredda att stå för underhållet ifall fiskarna, fyrpersonalen och lotsarna på ön så önskade.
Kyrkklockan under den pärtklädda takhuven kallade samman tankarborna inte bara till gudstjänster utan också till andra sammankomster. Den användes när en hamnstämma skulle inledas. Det fanns också en tradition att ringa i kyrkklockan ifall man vid eventuell fara ( brand eller liknande ) snabbt behövde få folk sammankallade.
Om verksamheten i kyrkan under 2000- talet
Kyrkan är en populär vigselkyrka, enstaka dop har även hållits här.
Under 2000- talet har Karleby svenska församling tillsammans med retreatgården Snoan (ett par gånger ) och senare i samarbete med Förbundet Kyrkans Ungdom ordnat tysta retreater både på våren och hösten. I retreaterna ingår tideböner och morgonmässor i kyrkan.
Under 2000- talet har även flera kyrkokonsertserier ordnats i kyrkan. Samt enstaka musikstunder.
Tankarstämman, som firas sista helgen i juli, inleds enligt traditionen i kyrkan med tvåspråkig andakt, ofta en musikandakt.
Grupper som besöker Tankar har möjlighet att ordna egna andakter i samband med besöket. Sporadiskt har finska församlingen och andra kyrkosamfund ordnat s.k kyrksöndagar.
President Sauli Niinistö med fru Jenni Haukio besökte Tankar kyrka den 8 juni 2017.
År 2024 kommer man att fira Tankar kyrka 270 år och det blir helgmålsringning varje lördagkväll under sommaren 2024.
Kyrkan är dagligen öppen från tidig morgon till sen kväll under sommarmånaderna.
Utsikt från kyrkdörren.
Kirkon ovi avautuu suoraan luontoon.
Ett nyare verk gjort enkom för Tankar kyrka år 1984 av konstnären Vainio Åsvik som samlade drivved på Tankar för ramen.
Uudempi teos jonka taiteilija Vainio Åsvik maalasi kirkkoa varten 1984. Taulun kehykset hän teki saareen rantautuvasta ajopuusta.
Historiallinen kalastajayhdyskunta
1600-, 1700 ja 1800-luvulla Tankarissa kävi kalastajia Lohtajalta, Kälviältä, Kaarlelasta, Luodosta ja Kruunupyystä. Vuonna 1860 saaressa oli peräti viisikymmentä satamanomistajaa. Kolmekymmentä vuotta myöhemmin tämä määrä oli vähentynyt lähes puolella. Vuonna 1927 Tankarissa oli enää 9 venekuntaa.
Tankarissa ei ollut kirkkoa. Rovastintarkastuksessa 1710 Kaarlelan pappeja kehotettiin lähtemään kalastajasaarelle toimittamaan jumalanpalveluksia silakanpyynnin aikana. Tätä käskyä ei kuitenkaan noudatettu, sillä Tankarin kalastajia ja muita kalastajayhdyskuntia kehotettiin vuonna 1792 osallistumaan emäkirkon jumalanpalveluksessa.
Kirkko vuodelta 1754
Vuonna 1754 Tankar sai viimeinkin oman kirkkonsa. Kalastajat rakensivat kirkkoa ja he myös omistivat sen ja pitivät siitä huolta. Kaarlelan emäkirkko osallistui kirkkohankkeeseen antamalla 20 kuparitaalaria. Kirkko oli alun perin saaren korkeimmalla paikalla, mutta siirrettiin nykyiselle paikalle vuonna 1889 kun majakka rakennettiin.
Kirkko näyttää ulkopuolelta suunnilleen samanlaiselta kuin kalastajien tilapäisasunnot, jossa he asuivat perheensä kanssa kesäisin kalastuksen aikana.
Rakennus
Kirkon ulkomitat ovat: pituus 8,2 metriä, leveys 6,25 metriä ja sivuseinien korkeus 2,8 metriä. Päädyt ovat 4,3 metrin korkuiset. Sisustus on hyvin yksinkertainen. Penkkejä on vasemmalla puolella kun tulee sisään 8 kpl ja toisella puolella niitä on 7 kpl ja lisäksi 3 kpl sivupenkkiä kuorissa. Saarnastuoli on matala ja vaakasuoraan laudoitettu. Kirkossa on myös vaivaisukko: aukko seinässä ja takaa peitetty koverretulla puupalalla, jossa on rautaheloitus ja lukko.
Jumalanpalvelukset
Apulaispapin tehtävä oli toimittaa jumalanpalvelukset saaressa. Hän tuli alkukesästä, jolloin kalastus oli meneillään, ja viipyi muutaman viikon. Siihen aikana hän toimi sekä pappina että satamavoutina. Hänen palkkansa oli 12 puolitynnyriä silakkaa sesongilta.
1800- luvulla papin käynnit muuttuivat yhä epäsäännöllisemmäksi. Näiltä käynneiltä löytyy saarnastuolista lyijykynä merkinnät. A.W. Bergman kirjoitti että hän on saarnannut ilman käsikirjoitusta suomeksi ja ruotsiksi elokuun 29 pnä 1867. W. Wegelius piti saarnan elokuun 11.pnä 1872 ja rukouksen elokuun 13.pnä, sekä ruotsiksi että suomeksi.
Taulut
- Vanhin taulu on puoli vuosisataa vanhempi kuin itse kirkko. Taulun antaja on kirjoittanut alkukirjaimensa A.I.S ja vuosiluvun 1697 kehykseen. Maalaus kuvaa Juudaksen kirjeen yhdeksännettä jaetta, jossa kerrotaan, miten arkkienkeli Mikael taisteli perkeleen kanssa Mooseksen kuolleesta ruumiista.
- Maalaus vuodelta 1764. Todennäköisesti alaveteliläisen kirkkomaalarin Johan Backmanin tekemä. Sen aiheena on ilmestyskirjan kolmannen luvun yhdestoista jae. Maailman hallitsijat; kuolema ja perkele, yrittävät köydellä sitoa hurskaan miehen, joka polvistuu ja tarttuu Kristuksen ristiin. Taulun ovat lahjoittaneet välskäri ( myöhemmin Kokkolan kaupunginvälskäri ) Carl Brådd ja hänen vaimonsa Maria Christina Spåre).
- Jeesus-lapsi vanhempiensa kanssa. Taulu on maalattu 1800-luvulla. Lahjoittaja on A.M.Hedman.
- Väritetty vaskipiirros joka esittää ristiinnaulittua Kristusta Marian ja Maria Magdalenan välissä. Italiankielinen teksti kertoo, että tämä oli Livornon ihmeitä esittävä kuva. Silloin Livornossa 22.9.1796 useimmat henkilöt kokivat että Kristus liikutti silmiään, suutaan ja oikeata kättään. Taulun lahjoittajan nimi on hävinnyt.
- Kaksi värillistä kirjapiirrosta on varustettu teksteillä ranskaksi ja espanjaksi. Toinen esittää ristiinnaulitsemista, toisessa otetaan Kristusta ristiltä. Brita Johanna Holm s. Häggqvist lahjoitti ne 1844.
- ”Kristus haudassa” on painettu N.E.Lundströmin kirjapainossa Jönköpingingissä. Kuollut lepää paareilla kynttelikköjen, palvelevien enkeleiden ja pilvien keskellä. Kaupunginvouti Anders Johan Hallgrenin lahjoitti taulun vuonna 1843.
- Venäjältä peräisin oleva kuva, joka esittää Kristusta kuoleman valtakunnassa nostamassa miestä ylös. Ripustettiin kirkon seinälle vuonna 1859.
- Kuningas Aadolf Fredrik, joka hallitsi silloin kun kirkko rakennettiin. Kuparipiirros 1700-luvulta Johann Christian Leopoldilta Augsburgista.
- Myöhempi lahjoitus on Vainio Åsvikin tekemä maalaus; Kristus ristillä. Taulun kehyksiin hän on käyttänyt saaresta löytynyttä puuta. Taulun lahjoitti vuonna 1984 Vainion leski ja taiteilijapoika Owe Åsvik. ( Taulu 9 tieto on lisätty Birger Räbbin alkuperäistekstiin ).
teksti Birger Räbb
kuvat Kristina Klingenberg
Muuta tieto kirkosta ja kirkonkellosta
Kaarlelan pitäjän historiassa I Sigurd Nikula kirjoittaa että kirkonpenkit olivat maalaamattomat vuoteen 1951, jolloin uusittu kiinteä sisustus siveltiin vaalean sinisellä öljyvärillä. Samana vuonna laitettiin myös uudet kehykset ja lasit ikkunoihin ja maalattiin ulkoseinät, ikkunanpuitteet ym. Vuonna 1921 kirkko oli maalattu punamullalla ja kuparivihtrillillä ja 1929 katto ja ikkunaluukut oli korjattu. Uudet puuraput rakennettiin 1964 oven eteen.
Kolehtihaavi sai uuden sinipunaisen samettikukkaron, jossa samanväriset punokset ja tupsu. Tankarin luotsivaimot ostivat 1957 J.V.Kantolan kultaseppäliikkeestä Kokkolasta kaksi hopeista kynttiläjalkaa saarnastuolin kaiteelle. Ne on koristettu pakotetuin kaarevin ruotein. Kokkolan reserviupseerikerholta kirkko sai lisäksi 1954 uuden punaisen samettihaavin, jossa on hopeavyötteet ja musta sileä puuvarsi.
Votiivilaivaksi lahjoitettiin kalastajaveneen malli vuonna 1966. Sen valmisti H. Mattsson Kaarlelasta, öjalaisen A. Kvarnströmin piirustusten mukaan.
Kirkonpenkeissä on paljon kaiverrettuja talomerkkejä ja hirsiseinissä lyijykynillä kirjoitettuja nimikirjoituksia ja päivämääriä.
Tankarin kirkko oli kalastajien oma ja he ylläpitivät sitä. Kun kirkkoa 1951 korjattiin, antoi Kokkolan ruotsalainen yhdistys- Svenska föreningen- rahallista apua. Kun kesällä 1956 vietettiin kirkon 200 vuotis juhlaa, Kaarlelan ruotsinkielinen seurakunta ilmoitti olevansa valmis huolehtimaan kirkon ylläpidosta, jos luotsit, majakkahenkilökunta ja saaren kalastajat sitä halusivat.
Vuodesta 1934 oli pidetty yksi jumalanpalvelus kesässä jolloin oli saarnattu sekä ruotsiksi että suomeksi.
Pärekatoksen alla oleva kello ei kutsunut tankarilaisia vain jumalanpalveluksiin vaan myös muihin kokouksiin. Niinpä sillä tiedotettiin satamakokouksen alkaminen. Jossain vaiheessa kirkonkellojen soitto merkitsi myös että piti saada ihmisiä nopeasti koolle ( palon tai muun vaaran uhkaessa ).
Kirkon toiminnasta 2000- luvulla
Kirkko on suosittu vihkikirkko, ja muutama kastetilaisuutta on myös ollut kirkossa.
2000 luvulla Kokkolan ruotsalainen seurakunta on järjestänyt yhteistyössä retriittikeskus Snoanin ja myöhemmin Förbundet Kyrkans Ungdom kanssa hiljaisia retriittejä sekä keväällä että syksyllä. Retriiteissä on rukoushetkipalveluksia ja aamumessuja kirkossa.
2000- luvulla on myös järjestetty monta konserttisarjaa kirkossa. Sekä yksittäisiä musiikkihetkiä.
Karikokous, jota vietetään heinäkuun viimeisenä sunnuntaina, alkaa kirkossa kaksikielisellä hartaushetkellä, yleensä musiikkihartauksella.
Ryhmät jotka käyvät saaressa järjestävät myös omia hartauksia käynnin yhteydessä. Kokkolan uomalainen seurakunta ja muutkin kirkkokunnat ovat joskus järjestäneet niin sanottuja kirkkopyhiä.
Presidentti Sauli Niinistö ja rouva Jenni Haukio kävivät Tankarin kirkossa 8 kesäkuuta 2017.
Kesällä 2024 kun kirkko täyttää 270 vuotta ehtookellot soi joka lauantai klo 18.00 vanhan perinteen mukaisesti.
Kirkko on avoinna aamusta iltaan kesäaikana.